Det här får bli mitt slutinlägg i debatten om amerikanske pastorn och författaren Brian Zahnd. Jag har tagit hjälp av den amerikanske teologen Roger E Olson för att analysera och klassificera Zahnd. I förra blogginlägget lyfte jag fram att förskjutningen i grundläggande lärosatser är en förskjutning i riktning mot liberal teologi, detta enligt Olsons analys. Det gäller framförallt grundläggande kristna läror som försoningsläran och synen på eviga straffen, där Zahnd drastiskt har förändrat sin syn, enligt min mening i teologiskt liberal riktning. Olson menar att även förskjutningen i äktenskapssyn och HBTQ-frågor är uttryck för att mainstream-evangelikal kristenhet, i vissa fall rör sig i teologisk liberal riktning.

För mig är detta inte akademiska frågor. Det handlar om väckelsekristendom eller inte. En urvattnad kristen förkunnelse, och en urvattnad förkunnelse i lärofrågor, medför att skärpan i förkunnelsen minskar, glöden falnar, utmaningen tunnas ut. En teologi och förkunnelse som rör sig i liberal riktning blir urvattnad. Växande församlingar och levande kristendom kännetecknas av att man radikalt predikar korsets omvälvande budskap och Jesu seger över djävul och synd, att man varnar för att gå evigt förlorad och att man har en stark tilltro till att hela Bibeln är Guds inspirerade, av Anden ingivna Guds ord. Att Jesus är enda vägen till Gud. Jag har svårt att se när jag tittar mig omkring i globala kyrkan, att det finns väckelse och evangeliets framgång utifrån en urvattnad teologi och förkunnelse. Därför är detta viktiga värden att slå vakt om.

I det här blogginlägget tar jag upp om bibelsynen. Roger E Olson målar också ut bilden av hur liberala teologin luckrar upp bibelsynen. Den grövsta formen av liberalteologi menar att Bibeln bara är människors ord, inte Guds uppenbarade ord, det är endast en religiös skrift vilken som helst. Den menar också att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad Bibeln. Enligt Olson finns det dock olika varianter av modifierad liberalteologi som inte går så långt. Till exempel genom att hävda att Bibeln inte är Guds ord, men innehåller Guds ord. Vissa liberalteologer erkänner Bibeln som Guds ord men menar att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad skriften. Det som inte stämmer i Bibeln med modernt tänkande ska man inte tolka bokstavligt, t.ex. bibelns lära om ondskan, djävul och demoner. Bibelns lära om änglar är ett annat exempel.

I ett blogginlägg den 16 maj granskar jag Brian Zahnds bibelsyn. Man finner inlägget här. Det är uppenbart att Zahnd i sin bibelsyn har rört sig i en liberalteologisk riktning, detta enligt Roger E Olsons kriterier. Det är också uppenbart att Zahnd har inte tagit steget fullt ut i liberal riktning, han menar i varje fall att Bibeln innehåller Guds ord, även om det är uppblandat med rent mänskliga idéer.

Jag tycker nog att hans skrivningar om Moseböckerna och offertjänsten i GT är liberalteologisk skåpmat. Jag är mycket överraskad över att andra EFK-ledare inte håller med om den slutsatsen. GT:s offerttjänst förebildar ju Kristi död på korset enligt Nya testamentet. Han skriver att:  ”what we find in the Old Testament is a progression of revelation. The Old Testament begins with a primitive assumption that God requires ritual sacrifice but eventually moves away from that position”. Zahnd skriver vidare att ”the Bible is not the perfect revelation om God, Jesus is. Jesus is the only perfect theology. Perfect theology is not a system of theology, perfect theology is a person.” Han skriver vidare att Bibeln är motsägelsefull, innehåller ett antal felaktigheter och att den inte alls är logiskt konsistent. Den innehåller moraliskt tveksamma delar. En evangelikal teolog skulle aldrig uttrycka sig så bibelkritiskt.

Zahnd skriver att det är avgudadyrkan att betrakta Bibeln som vår högsta auktoritet. En evangelikal skulle aldrig uttrycka sig på det sättet. Zahnds skrivningar visar att han i praktiken underkänner en hel del av NT, Gud som aktiv domare, och Guds vrede över synden ryms inte i Zahnds teologi, blir i varje fall urvattnat i Zahnds teologi.

Ett problem uppstår när en evangelikal och kristen-ortodox bibelsyn rör sig i riktning mot en liberal sådan. Bibeln blir en blandning mellan människors ord och Guds inspirerade ord. Då blir utmaningen att avgöra vad som är Guds ord i Bibeln och vad som enbart är mänskliga idéer. Då blir vi domare över skriften. Det fanns inte att spår av kritik hos Jesus mot GT. I Apg. 24:14 säger Paulus att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna. I Matt. 5:17-19 lägger Jesus fram sin bibelsyn att han har inte kommit för att upplösa skriften utan för att fullborda och uppfylla. Inte en prick av lagen ska förgås förrän allt detta sker, säger Jesus.

Så summa summarum. Jag har blivit kritiserad för att klassificera Zahnd som teologiskt liberal. Min granskning visar att Zahnd inte är liberalteolog, men han har en förkunnelse och teologi som rör sig i liberal riktning.

Kärnan i en evangelikal och klassisk kristen bibelsyn är följande: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. 2 Tim. 3:16,17 Notera uttrycket hela skriften, det som åsyftas är hela Gamla testamentet. 2 Petr. 1:20,21 säger: ”Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledd av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Jag har fått mycket kritik för att jag har kritiserat Donald Trump och den så kallade Trumpismen, som bland annat innehåller en sammanblandning mellan kristendom och högerpolitik, som jag är mycket skeptisk till. För närvarande tycker jag att Trumps politik också innehåller mycket vänsterpolitik, det finns väl inte någon demokratisk president i modern tid som så mycket har lagt sig i företagandet och näringslivet som Trump har gjort. Och nu gör utspel om ökat statligt engagemang i näringslivet. Det brukar alltid kallas för vänsterpolitik.

Nog om detta. Jag har kritiserats för att jag inte granskar och kritiserar Demokraternas politik på samma sätt som jag granskar Trump och Trumpismen. En viktig anledning är att det inte har uttalats en massa profetior om Joe Biden och andra ledande demokratiska politiker.

Men nu tänkte jag skriva och leverera en kritisk granskning av Demokraterna. Min källa till detta blir Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, en del av Liberalernas partiledning för länge sedan, docent i Statskunskap, och bosatt i USA sedan mer än 20 år tillbaka. Dessutom doktorerade Bergström samtidigt som mig, första halvan av åttiotalet. Bergström skriver inte ur ett kristet perspektiv, utan ett sekulärt allmänpolitiskt. Han är trovärdig i sina bedömningar. Han efterlyser framförallt ett demokratiskt parti som mer kan röra sig mot mitten i politiken, och inte styras för mycket av vänsterextrema inslag.

1. Min första iakttagelse är att Demokraterna har levererat en usel opposition till Trumps politik. Trumps många extrema uttalanden och beteenden borde ge smashläge till politiska motståndare, vilket Demokraterna inte alls har lyckats ta tillvara. De har usla opinionssiffror. Att lansera 82-årige Joe Biden i presidentvalet mot Trump, obegriplig strategi enligt min mening. Och sedan plocka bort honom ganska nära valet, vilket inte var lätt för Kamala Harris att hantera.
2. Demokraterna har misslyckats med att ta hand om de städer där man har politiska makten och har haft den under många år. San Francisco, Los Angeles, Chicago, Baltimore och Atlanta – har alla ett mycket dåligt rykte. Gator fyllda med knarkare och hemlösa. Apotek som länsas av gäng. En poliskår som förlorat arbetsmoralen då ingen försvarar polisens roll, nedgångna skolor, skatter som hämmar näringslivet, och att man drar till sig illegala invandrare. Extrem identitetspolitik på delstatsnivå har också skapat ett dåligt rykte, t.ex. att ta bort algebra från skolundervisningen i Kalifornien därför att svarta barn hade sämre resultat än vita. Demokratiskt styrda delstater har svårt att klara infrastrukturprojekt pga extrema regleringar. Det är en avgörande faktor bakom Demokraternas misslyckande enligt Bergström.
3.  Bergström skriver att det som har gjort störst intryck bland amerikanarna är att Demokraterna så lättvindigt har stöttat könsbyte hos barn och att biologiskt födda män ska kunna tävla i damidrott. Att man för lättvändigt har kunnat gå rätt in i USA från Mexiko har också rört upp amerikaner i allmänhet. Demokraterna har skapat sig en bild enligt Bergström bland många amerikaner att man är galna i sin kulturella utblick och saknar ett vardagligt sunt förnuft.
4. Trots Trumps framfart som en storm som skapat smashläge för Demokraterna med ett bra oppositionspolitik, har bara 8 procent av amerikanarna en mycket positiv bild av det Demokratiska partiet i dagsläget. Bilden av partiet är mer negativt än någon gång sedan 1990.
5. Bergström skriver att det inte finns någon tillnyktring på gång bland Demokraterna. Mesta politiska energin kommer från vänsterkanten, de så kallade progressiva. Där socialisterna Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez är de drivande. I New York vann vänsterkandidaten och socialisten Mamdani över den mer moderate Cuomo. Mamdani vill höja skatter för de rika som driver bort företagare från New York. Han är emot kapitalismen som ekonomiskt system, detta i kapitalismens huvudstad i världen. Han har uttryckt sympatier för Hamas i en stad med 1 miljon judar.
6. Bergström pekar på att alla till vänster söker sig till det Demokratiska partiet, det är ett tvåpartisystem, på liknande sätt som olika högerextrema falanger hamnar i det republikanska partiet. Aktivistiska krafter inom det Demokratiska partiet får en överdriven makt, förstärkt genom att de har bättre förutsättningar för genomslag i media, mer än mer moderata krafter.
7. Bergström ställer frågan om Demokraterna behöver förlora ytterligare ett presidentval innan åter blir ett mainstream-parti som bättre kan ta upp kampen mot Republikanerna. Att Demokraterna kan övervinna progressivismen inom sitt eget parti är en av görande politisk fråga för USA, menar Bergström.

 

Jag fortsätter här min granskning av teologiska trender med fokus på försoningsläran, eviga straffen, Gud som domare och Guds vrede över synden, och bibelsynen. Min utgångspunkt och analysram är den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson som är expert på liberal teologi, och som tidigare attraherades av den men nu markerar ett tydligt avstånd. Mitt praktikfall blir amerikanske pastorn Brian Zahnd, eftersom han är Sverigeaktuell och uppenbarligen har ett stort inflytande inom EFK. Amerikanska predikanter och teologer kan och bör granskas, att kalla det för drev och svartmålning när man gör det, blir endast demagogiskt. Under förutsättning att granskningen görs på ett sakligt sätt. Jag tycker att frågan om rörelser i riktningen mellan liberal teologi och evangelikal teologi, eller om man kallar det för klassisk eller ortodox teologi, som Roger E Olson gör, han använder alla begreppen synonymt, – den frågan är aktuell och intressant.

Roger E Olson tar särskilt upp om det som brukar kallas för progressiv evangelikalism, som ett exempel på en gråzon mellan en mer konservativ evangelikal teologi och liberal teologi. Ibland kallas det för bara progressiv kristendom, då det evangelikala inslaget kan vara ganska begränsat. Det är uppenbart att Brian Zahnd hör till denna kategori, progressiva evangelikaler. Enligt vad jag har skrivit tidigare kan jag knappast kalla Zahnd för evangelikal, hans bibelsyn är inte evangelikal, jag har förklarat det i ett tidigare blogginlägg. Zahnd bör rimligen klassas som progressiv, knappast som progressiv evangelikal.

Olson skriver att de progressiva är inte en tradition, en rörelse, en identitet – på det sätt som liberal teologi är. Det är en beteckning på många individer idag som inte vill se sig själva som teologiskt konservativa och som betonar sociala rättvisefrågor, ofta på bekostnad av evangelisation och en sund lära, och traditionella kristna normer när det gäller tro och liv. Olson skriver att de som ser sig som progressiva idag behöver se de stora farorna med liberal teologi. Det handlar om att glida bort från en genuin kristen tro om man rör sig i den riktningen.

Olson varnar för att de som hamnar i progressiv tro glider över i liberal teologi. ”They devote their whole attention as christians to social justice causes. For them the cognitive content of orthodox Christianity shrivels up and dies except as a collection of symbols, relics, artifacts”,

Olson skriver också att ”My experience as a Christian theologian for forty years is that the majority of people attracted to liberal Christianity are Christians raised in rigidly fundamentalist homes and churches who have moved into progressive Christianity, and are not satisfied with that vague halfway house. As self-identified progressive Christians, which, in the third decade of the twenty-first century usually means pro-LGBTQ in every aspect and level of church life, they feel the pull of all-out liberal Christianity.”

Olson pekar på en rörelseriktning som pågår. Mest fokus i den rörelseriktningen har varit på LGBTQ-frågor men innefattar även omtolkningar och dekonstruktion av grundläggande kristna lärosatser. Omtolkningen av LGBTQ-frågor ser Olson som en tendens på en teologisk förskjutning där man rör sig från en klassisk-ortodox-evangelikal kristen tro i riktning mot en liberal kristen tro. Olson skriver att det kognitiva innehållet i ortodox kristendom luckras upp. Det är just detta hela debatten om Brian Zahnd handlar om. Jag har lyft fram frågan om försoningsläran, synen på eviga straff och Gud som domare och bibelsynen. Grundläggande lärofrågor där Zahnd har ändrat sig kraftigt, och där han också skapar kraftiga karikatyrer och nidbilder av vad han har ändrat sig ifrån, och de som står för en mer konservativ evangelikalism, klassisk och ortodox kristen tro enligt Olsons teologi.

En sak Olson lyfter fram i sin granskning är förskjutningen i riktning mot liberal teologi, och det innefattar inte minst dessa grundläggande lärofrågor, som betydelsen av Jesu död på korset – försoningsläran, synen på eviga straff och varningen för att gå evigt förlorad, och synen på Guds vrede över synden, Gud som domare, och Guds helighet.

Olson lyfter fram i sin granskning av liberalteologin att just dekonstruktion, omtolkning och nedvärdering av grundläggande klassiska lärorna angående korset och försoningen, och eviga straffen, är något som kännetecknar liberalteologin.

Olson skriver om liberalteologen Marcus Borg att för honom finns inga hot om att gå evigt förlorad, frälsning handlar om livet här och nu, något inomvärldsligt. Det finns inte något inslag av behov av pånyttfödelse och en omvändelse och ett hot om att gå förlorad om man inte omvänder sig.

För liberalteologen Spong skriver Olson, han tror inte på en Gud som kräver ett offer av sin son. Jesu död på korset var endast ett tragiskt martyrskap av en stor profet, inte ett frälsande offer för synder. Något helvete existerar inte för Spong, betonar Olson. Endast ett vagt hopp om en evighet återstår. Spong är en universalist betonar Olson.

Det är intressant att Roger E Olson poängterar att omtolkningen av Jesu död på korset, att det endast är ett tragiskt martyrskap, inte ett frälsande offer för synder – det präglar liberal kristendom, och är en självklarhet i liberal kristendom. Däremot kan klassisk kristen terminologi leva kvar, men har då omtolkats och förlorat all ursprunglig mening. Samma sak gäller tron på eviga straffen, att gå evigt förlorad, existensen av helvetet i någon form – det har den liberala teologin övergett. Omtolkning av dessa läror är inte endast en variant av progressiv evangelikalism, det är teologiskt liberal kristendom enligt Olson.

Det är viktigt att betona att Bibelns undervisning om Jesu död på korset och försoningsläran, innehåller en stor bredd och många nyanser. De olika försoningsläror som har formulerats innehåller en delaspekt av Bibelns undervisning. En teolog som John Stott, har haft förmågan att få med helheten i den bibliska undervisningen. Det handlar om mycket mer än bara objektiv eller subjektiv försoningslära. Samma sak gäller den bibliska undervisningen att gå evigt förlorad, Guds dom vid tidens slut, eviga straff – det finns nyanser i den bibliska undervisningen. Exakta innebörden av eviga straff kan evangelikaler diskutera och ha olika uppfattningar om.

I nästa blogginlägg kommer jag att kommentera förskjutningarna i bibelsynen.

Den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson har skrivit en bok med titeln ”Against liberal theology – putting the brakes on progressive christianity”. Olson är en evangelikal teolog som är expert på liberalteologi. Boken ger en mycket bra översikt över ämnet. Jag använder Olsons skrivande som en tolkningsram för att försöka tolka och förstå den amerikanske pastorn och predikanten Brian Zahnd, som har varit aktuell i Sverige i sommar. Jag har också läst Olsons utmärkta bok ”The journey of modern theology” som jag också har som en utgångspunkt. Skriver i punktform för att ge struktur åt resonemanget.

1. Olson betonar att liberal teologi framträder i ett antal olika skepnader. Den allmänna formen är enligt Olson heresi. Det är inte kristendom, det är en annan religion. Olson skriver att det är ett alternativ till ”true, classical, historical, biblical and orthodox Christianity”. Man dekonstruerar och ifrågasätter de mest grundläggande kristna lärosatserna som till exempel tron på Jesu uppståndelse och inkarnationen, att Gud blev människa. Man förkastar alla grundläggande kristna lärosatser och ser inte Bibeln eller kristna traditionen som auktoritativt. Ett exempel på den mest radikala liberalteologin är den episkopale biskopen Spong. Marcus Borg nämner Olson som en av de mest inflytelserika liberalteologerna i modern tid. Olson varnar för den liberala teologin, menar att de leder människor och församlingar bort från kristen tro. Den radikala formen av liberalteologi är inte Brian Zahnd i närheten av, han är starkt kristocentrisk och betonar tron på uppståndelsen och inkarnationen.
2. Olson lyfter fram att det också finns varianter av liberalteologi som vill bevara grunden i den kristna tron men ambitionen är att modernisera kristendomen. Moderna vetenskapen och det moderna tänkandet blir en överordnad auktoritet. Man kan hålla fast vid de grundläggande kristna lärorna, och dess terminologi, men moderniserar och omtolkar.
3. Olson tar upp om olika teologer som rör sig i gränszonen mellan liberal teologi och evangelikal kristen tro, eller om man kallar det för en mer konservativ teologi, eller ortodox teologi – det sistnämnda en term som Olson använder. Olsons slutsats är att liberal teologi är självutplånande, de som hamnar i det upphör att vara kristna, eller så påverkar man kristna ledare och samfund att glida bort från kristen tro. Effekten blir tynande kyrkor. Han noterar dock att det ständigt fylls på med nya liberalteologer, med pastorer, teologer och kristna ledare som kommer från en karismatisk-evangelikal miljö men som börjar tvivla, ifrågasätta, dekonstruera det man tror. Och då rör man sig i en teologiskt liberal riktning. Det är uppenbart att Brian Zahnd rör sig i denna gråzon mellan evangelikal/konservativ/ortodox/klassisk kristendom och teologiskt liberal kristendom. Zahnd hävdar ju själv att han rör sig i dennan zon. Den breda gränszon är också mycket bred och innehåller ett antal olika strömningar.
4. En sådan gråzon och gränszon är det man kallar för progressiv evangelikalism. Detta innehåller olika nyanser. Enligt min mening borde jag klassas som en progressiv evangelikal, har i många år använt min bibeltro för att motivera till flyktingengagemang och kämpa för en generös flyktingpolitik. Samma sak med ett kristet engagemang i miljöfrågor. Så jag bör rimligtvis delvis kallas för progressiv evangelikal. Men progressiv evangelikalism innefattar också många gånger ett ifrågasättande och problematiserande av grundläggande kristna lärosatser.  Omtolkning och dekonstruktion angående HBTQ och äktenskapssyn är ett aktuellt exempel, som uppenbart ligger i denna gränszon/gråzon. Olson varnar också för att vissa delar av den så kallade progressiva evangelikalismen glider bort i riktning mot liberal teologi, och distanserar sig från en autentisk och klassisk kristen tro.
5. Olson lyfter fram i sina böcker olika varianter av teologiskt tänkande som befinner sig i gränstrakterna mellan liberal teologi och evangelikal-konservativ-ortodox teologi. Ett exempel på teologisk riktning som Olson lyfter fram är Hauerwas, som varit en mycket populär amerikansk teolog i många år. Han markerar tydligt mot liberala teologin, och betonar framförallt att vi ska leva som Jesu lärjungar och att kristna församlingen behöver leva ett liv och praxis som återspeglar att vi är Jesu lärjungar. För Hauerwas är inte dogmerna det centrala utan istället vårt liv. Hauerwas har många viktiga poänger i sin teologi men min uppfattning är att även våra dogmer och innehållet i vår tro och försvaret för det, är också viktiga delar i teologin och i en kristen självförståelse. Karl Barth är en annan teolog som brukar räknas som neoortodox och som markerat ett avstånd mot liberala teologin, men vars bibelsyn många evangelikaler ställer sig främmande inför.
6. Var befinner sig i Brian Zahnd i dessa gråzoner? Det ska jag försöka diskutera i nästa blogginlägg.
7. Ett sätt att göra en distinktion mellan evangelikal/konservativ/klassisk/ortodox kristen tro kontra liberal teologi och de olika mellanlägen som olika teologiska strömningar står för – är olika hållning till Bibeln som Guds ord. Enligt liberaler är Bibeln människors ord. En klassisk kristen förståelse betonar att Bibeln är Guds ofelbara ord, en helig skrift, fokus är inte på att det är människors utan det är Guds ord. Ofta verbalinspirerad men i inspirationsfrågan finns olika nyanser. Gränszonerna och varianter att progressiv evangelikalism lyfter fram budskapet från Gud i skriften, att den innehåller Guds ord, men också med mänskliga sidor och felaktigheter. Zahnd har detta tydligt i sin bibelsyn, att delar av skriften är endast människors ord inte Guds ord.

 

Debatten om den amerikanske pastorn Brian Zahnds teologi och förkunnelse var intensiv i slutet av våren och början av sommaren. Jag skrev fem blogginlägg under maj-juni med en kritisk granskning av Zahnds bok ”Sinners in the hands of a loving God.” Eftersom jag har fått en hel del kritik för min granskning av Zahnd, och vissa debattörer tycker att jag helt och hållet har feltolkat och fultolkat honom. Därför har jag tittat på boken igen och mina egna texter, men kommer till samma slutsats igen, att jag har gjort en saklig bedömning av innehållet i Zahnds bok.

Eftersom Torpkonferensen är över så behöver vi inte en gång till komma in på en pseduodebatt om vad gränserna är för vilka som ska få tala på Torpkonferensen. Vad jag förstår kom Zahnd inte heller in på vid sin Torpmedverkan på de kontroversiella grundläggande lärofrågor som bland annat jag, Olof Edsinger, Per Ewert och Niclas Ljungh har lyft fram i svensk debatt. Hans predikan på lördagskvällen på Torp som handlade om nådens skönhet, var väl bra, egentligen ett muntligt utdrag utifrån en av hans böcker, en intellektuell predikan men kunde inte se någon omvälvande andligt utmanande väckelsekristendom i förkunnelsen.

Zahnds böcker översätts och har översatts, och hans budskap sprids kontinuerligt i Sverige så det finns motiv att fortsätta diskutera och samtala om hans bibelsyn och syn på grundläggande kristna lärofrågor.

Mitt bekymmer är egentligen inte Zahnd, det finns en uppsjö av amerikanska predikanter, inom hela skalan av karismatiskt-antikarismatiskt och evangelikalt-konservativt-fundamentalistiskt-liberalt, postliberalt-postkonservativt-progressivt evangelikalt, mitt bekymmer är alla okritiska och välvilliga bemötanden av den här typen av förkunnelse, från många pastorer och ledare inom Evangeliska Frikyrkan.

Den här diskussionen handlar inte om några perifera gränsdragningsfrågor. Det handlar om själva kärnan i evangeliet och i vår kristna tro. Vad man än kallar sakerna för så är ett rent sakligt konstaterande att Zahnds sätt att skriva om frälsningen, Bibelns auktoritet, korset, försoningen, Guds vrede, Guds dom, eviga livet och eviga domen är något annat än den traditionella förkunnelsen inom Örebromissionen och Helgelseförbundet, alltså EFK-traditionen. Ett tredje och mycket litet samfund, bland EFK:s grundarsamfund, är fribaptisterna, vilket ständigt har påpekats i denna diskussion. Fribaptisterna blev ju uteslutna av gamla Baptistsamfundet i slutet av 1800-talet på grund av heresi, framförallt angående försoningsläran och synen på eviga straffen. Att likställa Zahnd och fribaptisterna är dock en kraftig överförenkling. Jag har varit pastor för fribaptisternas gamla församling i Stockholm i ett antal år, och är nu ordförande för församlingen, så jag tror jag vet en del om saken. Stockholms gamla fribaptistförsamling är en del av Elimkyrkan som numera heter Folkungakyrkan.

Mina egna böcker i dessa grundläggande frågor om kristen tro och evangeliets innehåll, boken Efter detta som kom ut 2011 och Inte utan korset som kom ut 2013, menar jag ligger linje med den traditionella synen inom EFK:s grundarsamfund. Dessa böcker ligger långt ifrån Zahnd och Sinners in the hands of a loving God. Det påståendet borde nog inte någon kunna ifrågasätta, oavsett vad man tycker om Zahnds teologi.

I debatten om Zahnd har jag sagt att han uttrycker delvis liberalteologisk skåpmat. Detta har jag fått mycket kritik för. Kommer att diskutera saken lite djupare i nästa blogginlägg, med hjälp av amerikanske teologen Roger Olson, som är en ledande expert just på liberal teologi.

Här följer en sommarhälsning. Vi har ju numera sex barnbarn i åldrarna 1-11 år, och sedan 16 juni har jag varit fullt upptagen av att vara med och passa barnbarn, mycket spännande och roligt, men också med ett visst mått av ansträngning. Våra barn som bor i Bergen Norge kommer gärna till Stockholm under sommaren med sina familjer, och därför har vi varit hela perioden i Stockholm mellan 22 juni och fram till 25 juli.

Mina engagemang i kristna sektorn begränsas under denna period av att leda två söndagsgudstjänster i Folkungakyrkan Stockholm, under Million Month – kampanjen, samt en predikan nu på söndag 20 juli i Folkungakyrkan. Då kommer jag att tala om ämnet Att vänta på Jesu tillkommelse. Ska försöka besvara frågor om när Jesus kan tänkas komma tillbaka och vilka tecken i tiden som pekar i den riktningen.

Vill också göra reklam för den lovsångsdag vi planerar i Kungsträdgården lördag 2 augusti, där Folkungakyrkan finns med bland många arrangerande församlingar och organisationer. Jag har ju varit engagerad i ledningsgruppen för den satsningen.

Och så debatten om Brian Zahnd. Jag återkommer till detta. Har reflekterat vidare över frågorna och bland annat tagit hjälp av att läsa amerikanske teologen Roger Olsons böcker om trender i moderna teologin och hans bok som innebär en kritisk granskning av liberal teologi. Framförallt har jag med hjälp av Olson tittat på allt som händer och rör sig i skärningspunkten mellan liberal och evangelikal kristendom. När jag skriver i nästa omgång lyfts perspektivet och man slipper diskutera vem som ska tala på Torpkonferensen, utan hellre diskutera trender i svensk kristenhet, vad som är bra och vad som kanske är mindre bra. Zahnds medverkan på Torpkonferensen har varit ganska odramatisk och vad jag kan förstå har han inte tagit upp de kontroversiella grundläggande lärofrågor, som jag, Niclas Ljungh, Per Ewert och Olof Edsinger lyft fram i våra olika texter. Hans böcker har dock översatts till svenska, flera av dem, så budskapet sprids i de svenska bygderna, så en kritisk granskning och diskussion är fortsatt aktuell.

Och så har kanske en del noterat min artikel i Dagen i fredags om varför jag återigen för tredje gången ställer upp i kyrkovalet i Svenska kyrkan, som genomförs i september. Den frågan besvarar jag i artikeln.

Under några veckor nu är jag helt upptagen av tillsyn och att umgås med ett antal barnbarn. Hela den här veckan är jag i Bergen, Norge, där både en dotter med familj bor, och en son med familj bor, och där vi har sammanlagt fem barnbarn i åldrarna 1-11 år. Flyger tillbaka till Stockholm på söndag med två av flickorna som slutar skolan idag så att de får börja sommarlovet i Stockholm. Norge har inte något midsommarfirande. De bränner av allt under 17 maj.

Sent på kvällen när alla barn har somnat läser jag lite teologi. Lars Gunther har rekommenderat Roger Olson: Against Liberal Theology. En utmärkt och pedagogisk bok som ger bra och övergripande översikter för oss icke-professionella teologer.

Olson lyfter fram det klassiska citatet från amerikanske teologen Niebuhr som jag tycker anknyter till senaste månadens debatt. Niebuhr skriver om den liberala teologin och den liberala kristendomen att den kännetecknas av: ”a God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through a ministrations of a Christ without a cross.”

Niebuhr menade att den liberala teologin kännetecknas av att den tonar ner allvaret med Guds vrede, tonar ner syndens allvar och konsekvenser, tonar ner Guds doms avgörande betydelse och korsets betydelse för vår frälsning. Niebuhr menade inte att liberala teologin slutar tala om dessa saker, men omtolkar dem, Guds vrede blir något annat – opersonligt, korset försvinner inte men blir framförallt martyrskap, Guds dom omtolkas och även syndens allvar och konsekvenser.

Alla varningslampor lyser när man ser sådana tendenser, och genuin väckelsekristendom har i alla tider haft en kärna i sin förkunnelse kring dessa frågor.

Jag noterar att debatten om Brian Zahnd går vidare. Vet att Niclas Ljung jobbar med sitt slutinlägg i debatten, för tidningen Dagen.

Jag är fortfarande i Norge och fullt upptagen av tillsyn av barnbarn så jag hinner inte alls läsa allt som skrivs.

Har dessutom börjat läsa vidare i Zahnds böcker. En av dem har jag läst tidigare, för flera år sedan. Den handlade dock inte om att dekonstruera grundläggande kristna lärosatser, det handlade bara om hans resa från att ha varit en fyrkantig trospredikant, till att mer orientera sig mot de historiska kyrkorna. Så långt tycker jag saker inte är så problematiska.

Jag är dock störd över kritik över att inte vara påläst och inte satt mig in i frågorna. Har ingående och under många år jobbat och predikat om, och skrivit om, de frågor som Zahnd tar upp i sin bok. Kom ut med boken ”Inte utan korset”, 2015 tror jag det var, på Livets ords förlag. Med en ingående redogörelse för Bibelns vittnesbörd av Jesu korsdöd och där de olika försoningslärorna diskuteras ingående. Kan rekommendera boken, den finns fortfarande tillgänglig på Livets ords förlag. Kom 2011 ut med boken ”Efter detta” som handlar om evigheten och himmel och helvete. Kan en god och kärleksfull Gud döma någon till ett evigt helvete, det är den fråga jag försöker besvara i boken. Gavs ut av XP Media och Sjöbergs förlag, tror den är nästan slutsåld men borde gå att få tag på. Annars får man höra av sig till mig direkt, har köpt upp ett eget lager.

Jag vill också påminna om att det var en ingående debatt på min blogg för cirka 10 år sedan, då jag och Roland Spjuth diskuterade Spjuths syn på försoningen.

Det här får bli min summerande slutkommentar angående debatten om Brian Zahnd.

1. Jag stöder helt det inlägg som Niclas Ljung har skrivit i tidningen Dagen. En tidningsartikel blir mer kortfattad än blogginlägg men Niclas får med de centrala frågorna i denna debatt.
2. Jag har aldrig uppmanat till bojkott av Torpkonferensen. Jag har dock varit engagerad i EFK i 40 år, varit pastor och haft församlingsledande uppdrag i 40 år, och varit med i styrelsen i 16 år under åren 1994-2010. Varav 8 år som ordförande. Det jag har skrivit och sagt i denna debatt hade för 25-30 år sedan uppfattas som självklart inom EFK och jag hade fått ett mycket stort stöd av många. Den styrelse som vi hade för 25 år sedan skulle aldrig ta initiativ till dessa utspel på Torpkonferensen. Idag uppfattas mina och Ljungs uppfattningar som kontroversiella. EFK har genomgått en teologisk glidning under dessa 25-30 år.
3. Dessa diskussioner handlar inte om perifera frågor utan om själva kärnan i evangeliet. Hur man presenterar evangeliet och håller en predikan med inbjudan till frälsning och omvändelse, det är detta saken handlar om. Ska vi ha Jesus i centrum behöver vi hyfsat vara överens om vad detta innebär i praktiken i förkunnelse och synen på evangelisation och mission.
4. Brian Zahnd har genomgått en resa där han kraftigt ändrat sin förkunnelse och teologiska profil. Om han var så fyrkantig och svartvit som han själv säger, för 25 år sedan, är det bra att han genomgått en teologisk förändring. Brian Zahnd för 25 år sedan måste ha varit en extrem trospredikant, enligt de beskrivningar som han själv ger angående sina ståndpunkter då. Att hans resa medfört att han dekonstruerat bärande delar i evangelikal teologi, där är jag inte längre med på svängarna. Och förstår inte alls varför EFK ska öppna upp för dessa dekonstruktioner.
5. Att jag är skeptisk till Zahnds dekonstruktioner  av bärande delar av evangelikal teologi, betyder inte att jag är emot allt han skriver som jag har sagt tidigare. Hans kritik mot kristen nationalism kan jag helt stödja.
6. Zahnds sätt att kritisera traditionell evangelikalism och dess bibeltro, dess syn på korset och försoningen, och synen på Gudsbild och eviga straff, är jag djupt skeptisk till. Om syftet med att bjuda in honom är att ge en grund till fördjupade teologiska samtal, då bör man rimligtvis inte inbjuda en så pass konfrontativ person, som kallar alla oss konservativa evangelikaler för avgudadyrkare, att vi tror på en monstergud, och har en hednisk syn på offer och helvetet. Det är inte särskilt konstruktivt. BZ var extrem för 25 år sedan. Han har vänt 180 grader. Han är fortfarande extrem, enligt min mening.
7. Frågan är också hur trovärdiga predikanter är som svänger 180 grader, i synnerhet när de blir så konfrontatoriska mot de som de stod för tidigare. Om man tittar på svenska predikanter som enligt min mening svängt 180 grader i ett längre perspektiv, jag tänker bl.a. på Peter Halldorf, Ulf Ekman och Magnus Persson, de är inte alls så konfrontatoriska och kritiska mot vad man stod för tidigare, utan ser det mera som en kontinuerlig resa. De försöker mer skapa en syntes mellan vad de stod för tidigare och vad de står för idag. BZ slänger ut alla barn med badvattnet, och gör upp radikalt med det han stod för tidigare.
8. Jag avstår från etiketter. Försöker man med detta, blir man bara kritiserad för det. Jag bara konstaterar att den syn på Jesus, frälsning och evangeliet som BZ uttrycker i den refererade boken, är totalt annorlunda än vad jag har predikat som EFK-pastor under 40 år, och som väl finns sammanfattat i böckerna Efter detta och Inte utan korset. Det är bara att läsa och jämföra. Här tycker jag det kan behöva redas ut, vad står EFK för idag? Vi har ett antal duktiga teologer som jag hoppas kan fördjupa denna debatt.

Här följer del 4 i min granskning av Zahnd. Kommer att skriva ett avsnitt 5, då jag summerar och knyter ihop säcken.

Jag skriver ofta om olika böcker här på min blogg. I varje fall tre EFK-pastorer tog upp med mig under mars månad om Zahnd som förkunnare på Torpkonferensen, och jag lovade då att titta på hans bok om ”Sinners in the hands of the loving God.” Skrev ett kortfattat blogginlägg som direkt blev en nyhet i Dagen och även i Världen Idag. Eftersom detta blev så uppmärksammat beslutade jag mig för att skriva en lite mer ingående granskning av hans bok. Första blogginlägget handlade om Zahnds bibelsyn, där hamnade jag i en mycket kritisk slutsats. Andra blogginlägget handlade om Zahnds försoningslära, min slutsats där blev mycket kritisk. Tredje blogginlägget handlade om Gudsbilden, Zahnd betonar att Gud är förutsättningslös i nåd, min slutsats är att Bibeln ger en mer nyanserad bild av Guds egenskaper.

Det här inlägget tar jag upp om Zahnds syn på eviga straffen, och det vi ofta kallar för helvetet.

Jag skrev ju en bok om detta som kom ut 2011 med titeln ”Efter detta”. Där lyfter jag fram att det är för mycket ytlig nådesförkunnelse som dominerar modern kristen förkunnelse. En förkunnelse som bara betonar Guds nåd och tonar ned människans synd och dess allvar, tonar ner Guds helighet och vrede över synden, tonar ned domen och enligt min mening ger en skev bild av evangeliet. Den överdrivna nådesförkunnelsen kommer både genom liberala teologin, men en riktning inom trosrörelsen och trosförkunnelsen har hamnat i detta, och mycket populär förkunnelse genom megakyrkepastorer och populära författare och predikanter i historiska kyrkor.

Som väntat tonar Zahnd ner frågan om det vi brukar kalla för helvetet, den eviga domen och ett evigt straff. Han tar ett tydligt avstånd från det man brukar kalla för den dubbla utgången, himmel eller helvete. ”For most of my life I had held to a simplistic equation about the afterlife: Christians go to heaven, where they enjoy eternal bliss, where everyone else goes to hell, where they suffer eternal torment.” Det är en ”common way of thinking about heaven and hell – Christians go to heaven, non-christians go to hell – but it is not based on anything Jesus ever said.”

Helvetet tolkar Zahnd som något inomvärldsligt, t.ex. krigssituationer. Eller att vi utifrån våra egna vägval hamnar i svåra situationer. ”Hell is the inability to love other people”. ”The suffering of being no longer able to love”. Zahnd skriver vidare att ”” We might even say that hell is the love of God wrongly received. Hell is not God´s hatred of sinners, God has a single disposition toward sinners, and that is love. God is always the loving father of both the prodigal younger son and the resentful older son”.

Helvetet och eviga straff är inte något Gud dömer oss till, det är något vi hamnar i på grund av egna val, att vi inte gensvarar på Guds kärlek. Och precis som i avsnitt 1-3, Zahnd uttrycker sig mycket hätskt och nedlåtande om kristna som inte tror som han, som inte har kommit fram till de insikter han nått fram till i mogen ålder. ”The idea that all Christians upon death are received into heavenly mansions of eternal bliss while all non-Christians are plunged into an eternal torture chamber is more the product of popular and pagan myth than derived from anything Jesus taught”.

Dessa frågor är omfattande och svåra. Jag tror dock att jag har fångat kärnan i Zhands tänk genom citaten ovan. Om jag nu ska undvika att klistra etiketter på någon så är det trots allt ett konstaterande att hans sätt att ta upp dessa frågor om bibelsyn, försoningslära, Gudsbild och synen på eviga straffen skiljer sig avsevärt från vad jag har predikat som EFK-pastor under 40 års tid.

Bibelns budskap är allvarligt. Gud utgav sin son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16. Den port är vid och den väg är bred, som leder till fördärvet, och många går på den enligt Jesus i bergspredikan 7:13,14. Porten är trång och vägen är smal som leder till livet, få finner den. Jesus talar här om en dubbel utgång, att gå förlorad eller få evigt liv. En bred väg som leder till fördärvet och en smal väg som leder till livet. De som har gjort gott ska uppstå till liv och de som har gjort ont ska uppstå till dom säger Jesus i Joh. 5. I Matt. 25:46 läser vi om att gå bort till evigt straff eller till evigt liv. Jesus talar ofta om Guds dom. Bara i Matteusevangeliet 16 gånger. Upp. 20:11-15 talar om att man kastas i eldsjön om man inte var skriven i livets bok. Det finns ett antal ytterligare bibeltexter som pekar i samma riktning.

Tanken på dubbel utgång finns också med i de klassiska kristna trosbekännelserna. Zhands tankar på en Gud som inte dömer, och bara visar nåd, det perspektivet finns inte med i de klassiska trosbekännelserna. Den athanasianska t.ex. säger att: ”Vid hans tillkommelse har alla människor att uppstå med sina kroppar, och de ska avlägga räkenskap för sina gärningar. Och de som har gjort gott ska ingå i det eviga livet och de som har gjort ont i den eviga elden.”

I min bok ”Efter detta” skriver jag om att den dubbla utgången behöver nyanseras. Det finns en rad bibeltexter som pekar i en sådan riktningen. Domen är individuell och helt rättvis, allt är inte svart-vitt. Gud söker oss och är den älskande fadern som söker efter de förlorade. Men att helt bortse ifrån Jesu domedagspredikningar och bibeltexternas varningsord, det är inte i enlighet med att ha Guds ord som riktlinje för lära och liv. Bibeln talar om att stå till svars inför Guds domstol, eviga straffen och helvetet handlar inte bara om något jag själv aktivt väljer utifrån mina val att inte älska. Vi ska alla en dag möta Gud som domare. Det enda jag kan berömma mig av vid detta tillfälle är Guds nåd, att jag tror på honom som har burit alla mina synder på korset, för att jag ska bli frikänd och stå utan skuld inför Gud, helt försonad med Gud. Allt på grund av vad Jesus har gjort för mig. Det är bara syndare som behöver nåden, de som är rättfärdiga genom sina egna gärningar och ansträngningar behöver inte nåden.

Jag kan inte gå in på alla detaljer kring den dubbla utgången och den eviga domen, utan hänvisar till boken ”Efter detta”. Där förs också en diskussion om det som kallas för annihilationsläran, är det eviga straffet tidsbegränsat, kan det innebära utplåning?

En sista fråga, är Zahnd universalist? Jonas Gardell är en utpräglad universalist. Han tror att alla kommer till himlen, oavsett tro eller livsstil. Det krävs ingen omvändelse, Gud älskar alla precis som vi är.

Det finns olika varianter av universalism. Amerikanen Rob Bell har utvecklat en universalism som bygger på att ingen i längden kan stå emot Guds kärlek. Himlens dörr är alltid öppen, även in i evigheten. Missionsförbundsledaren EJ Ekman utvecklade en universalism, som han fick sparken för 1905, som betonade att vi ska alla möta Gud som domare, men domen är renande och manar oss till bättring, så att alla till slut blir frälsta. Zahnd utvecklar inte sitt resonemang så pass ingående så det är svårt att exakt klassificera honom. Han lutar i varje fall åt universalismen, men inte Gardells variant, utan snarare Rob Bells variant. EJ Ekman betonar domen i så stor utsträckning, en dom som Zahnd inte alls skriver om.