Under påskhelgen var jag och hustrun på Västkusten och besökte EFK-församlingen på Klädesholmen. En liten ö med drygt 300 året-runt bofasta invånare, och en församling på 110 medlemmar. Öarna på västkusten är verkligen gamla väckelsebygder och arvet lever vidare genom frikyrkor som i förhållande till folkmängden är extremt stora.

Älskar svenska frikyrkorörelsen. Dessa vitala församlingar, många gånger på mindre platser, engagerade medlemmar, omfattande utåtriktad verksamhet, trohet och långsiktig inriktning. Det imponerar. Jag blev mycket imponerad av församlingen på Klädesholmen.

Jag hade med mig min senaste bok för försäljning och signering och den innehåller ju mycket aktuella teman. Bland annat debatten om försoningsläran och betydelsen av Jesu död på korset, där jag har tagit debatten mot ett urvattnat kors. Det kunde jag lyfta fram i helgens påskpredikningar.

Det blir nu lite paus i bokturnén, då jag har andra åtaganden under senare delen av april och maj. Kommer ha familjesemester över perioden kring första maj, och i mitten av maj åker jag och hustrun till Island för att fira vår femtionde bröllopsdag. Det blir också EFK-kongress i mitten av maj.

I juni fortsätter bokturnén med besök hos finska missionsförbundets rikskonferens i Helsingfors, första veckan i juni, samt besök hos Luleå pingstförsamling senare delen av juni. Det blir troligen ytterligare ett församlingsbesök i norra Sverige i juni.

Jag är engagerad i ledningsgruppen för Sverige tillber Jesus, och vi har bokat in en lovsångsdag i Kungsträdgården lördag den 8 augusti. Se till att reservera den dagen i almanackan. Planeringen pågår för fullt för detta event.

Nästa vecka blir det två dagars styrelsemöte för Staksets organisation, Heart of Evangelism, vi ska lägga fast strategin för vägen framåt.

Nu fortsätter min boklanseringsturné. För första gången i mitt liv kommer jag att få predika på någon av öarna på västkusten. Det blir Klädesholmen som ska besökas, och Betelförsamlingen. Under påskhelgen. Gudstjänster långfredagen 11.00 och påskdagen 11.00. Fru Swärd kommer också att följa med så nu får man chansen att träffa även henne. Kommer att ha med mig min nya bok ”Allt mellan himmel och jord”, för signering. kommer att säljas till ett mycket förmånligt pris.

Välkommen om du finns i regionen, det är bara 1 timmas bilkörning från Göteborg till Klädesholmen.

Har predikat flera gånger på västkusten. Enligt min minnesbild har jag flera gånger besökt Svenska kyrkan i Lysekil och Fristaden i Uddevalla. Men nu blir det alltså första gången på någon av öarna, som kanske är de mest frikyrkotäta områdena i Sverige, så långt från min genomsekulariserade Stockholmsmiljö som jag har levt med i hela mitt liv.

Det här blir ett lite längre blogginlägg. Senaste veckan har för mig präglats av New Winekonferensen som har hållits i min kyrka i Stockholm, Folkungakyrkan. Det var en mäktig upplevelse. Dels lovsången under Mattias Martinssons ledning som fick det gamla fullsatta baptistkapellet från 1870-talet att vibrera av tillbedjan och liv. Dels gästtalaren, Ben Doolan, präst i Anglikanska kyrkan i England, präst i St Thomas church i Newcastle. En annan betydande händelse under konferensen var ledarskiftet inom New Wine i Sverige, kyrkoherden Hans Wolfbrandt från Lysekil kliver av ledarskapet från New Wine, ny ledare blir Robin Eklind, pingstpastor i Kungsbacka söder om Göteborg. Hans har utfört ett gediget uppdrag under många år och varit en av de drivande bakom New Wine i Sverige. Svenska kyrkan i Lysekil tillsammans med Klara kyrka i Stockholm, hör till de absolut bästa svenskkyrkliga församlingar vi har i Sverige, där man lyckas förena bibeltro och luthersk teologi, karismatiskt församlingsliv med den svenskkyrkliga traditionen. I Klaras fall, naturligtvis det sociala arbetet som sticker ut på ett minst sagt positivt sätt.

Doolans berättelse var högintressant. Han fick i uppdrag från biskopen i norra England, att ta över en utdöende gammal kyrka i ett område i Newcastle, St Thomas church. Det var sju aktiva medlemmar när Doolan kom, jag tror det var för cirka fem år sedan. Idag är kyrkan full av unga nyfrälsta personer, hundratals aktiva. Det är ett exempel på det man i England kallar för ”the Silent revival”. Att unga människor alltmer söker sig till kyrkor och kristen tro. Doolan berättade om att det inte är några unika evangelisationssatsningar som ligger bakom detta, utan det finns en andlig rörelse, unga människor helt utan kyrklig bakgrund möter Jesus, och börjar visar intresse för kristen tro, och söker sig till kyrkorna.

Doolan berättade om att andelen unga i England som regelbundet besöker gudstjänster har gått upp från 4 procent till 16 procent. Andelen universitetsstuderande som varje vecka läser Bibeln har ökat explosionsartat och är nu 29 procent. Bibelförsäljningen har ökat med närmare 100 procent på senare år i England, och de är de unga som köper biblarna.

Detta är en mycket intressant och hoppingivande trend, och tendenserna ser vi också i Sverige, även om jag tror de är mer tydliga i England.

Ett annat intressant inslag vid konferensen var Andreas Frankners budskap, ny pastor i Korskyrkan i Stockholm, och helt ny i EFK-sammanhang. Hans delgivning utifrån sin erfarenhet av internationell mission, framförallt i Ryssland, var synnerligen utmanande och trosstärkande. Frankner är en resurs som jag hoppas EFK är kloka nog att väl ta till vara och engagera i det gemensamma arbetet.

New Wine är ju ett ekumeniskt internationellt nätverk, med en egen Sverigeavdelning. Jag har varit engagerad i detta under ett antal år, och satt under en del år i New Wines styrelse i Sverige. Noterade även vid denna konferens att en hel del EFK-pastorer var på plats, och finns engagerade i ledningen för New Wine. Vi som engagerar oss i New Wine har en sak gemensamt som kan sammanfattas i att vi vill ha mer av helig Ande, i våra församlingar och personliga kristna liv.

Det som var extra skojigt var att nya föreslagna ledartrojkan för EFK, Linnea Åberg, Magnus Alphonce och Markus Sand var på plats en av konferensens dagar. Det var en viktig markering av dem att vara med på en New Wine-konferens.

Debatterna inom EFK under senare år är ju väl dokumenterade och har speglats i kristna pressen. Vill man tränga in lite djupare i det kan man gärna läsa min nyutkomna bok, Allt mellan himmel och jord, där det finns med en del bloggtexter av mig som varit helt centrala i debatten. Men en notering är att de EFK-are som dras till New Wine, och vill ha mer fokus på den Helige Ande och Andens gåvor, det är samma personer som också står upp för en tydligare bibeltro, t.ex. i HBTQ-debatten, men som också präglat andra debatter vi har haft inom EFK senaste 15 åren, som om Brian Zahnd, Robin Bell, det som kallades för Fyrkedebatten som finns dokumenterad i min bok.

Det tycks vara så att mer fokus på Anden leder också till mer fokus på bibeltro och bibelläsning.

Lösningen på äldre samfunds utmaningar och när det skaver i teologiska positioneringar är nog bönen ”Kom helig Ande”. När vi uppfylls av Anden får skriften nytt liv och vi kan förenas omkring allt som är väsentligt.

Senaste veckan har jag varit i Bergen Norge, och framförallt ägnat mig åt att vara med och ta hand om våra sex barnbarn. Fem bor ju i Bergen, ett bor i Stockholm, men hon följde med mig hit. Så intensiva och roliga dagar.

En natt hade jag en speciell dröm. I sak var den inte särskilt märkvärdig, egentligen bibliskt-kristet allmängods, men det skapade längtan hos mig. Drömmen handlade om en ny våg av andeutgjutelse över svensk kristenhet. Att ständigt uppfyllas av Anden, som Ef. 5:18 talar om. Anden är färskvara. Jag tror mer på andeuppfyllelseförkunnelse än andedopsförkunnelse. Det beror på att andedop har fokus på engångshändelse, andeuppfyllelsen är pågående, ständig presens. Något som vi ständigt behöver uppleva som kristna. Vi torkar ut, blir griniga och tappar fokus på vad som är viktigt, om vi inte ständigt uppfylls av Anden.

Upplevelsen av Anden och uppfyllelsen av Anden är inte någon specialgåva för någon viss falang i kristenheten som kallar sig för pingstvänner och karismatiker. Det gäller alla kristna. Anden liknas i skriften vid vatten. Ett levande vatten. Där vattnet får flöda, när vi uppfylls av Anden, där skapas liv, där blomstrar det, där kommer frukten, Andens frukt.

Gud kallar alla kristna i Sverige till en fördjupad och ny uppfyllelse och upplevelse av Anden. När vi som kristna från olika falanger och traditioner, möts utifrån denna gemensamma erfarenhet, då verkar det som de mesta av motsättningar och meningsskiljaktigheter försvinner. Vi får tag i den stora gemensamma nämnaren.

En viktig del av min kristna formation var upplevelsen av den karismatiska väckelsen under sjuttiotalet. Den pågick parallellt med Jesusrörelsen. Den början vi ser av ny väckelse som når gängkriminella och andra med stökiga bakgrunder, det blir vår tids Jesusrörelse. Den karismatiska väckelsen berörde på djupet den etablerade kristenheten. Från alla kristna traditioner och samfundsetiketter kunde vi mötas i upplevelsen av den Helige Ande. Inte minst var jag med min pingst- och maranatabakgrund djupt berörd när jag mötte svenskkyrkliga personer som på ett nytt sätt blivit uppfyllda av Anden, jag besökte även den världsberömda katolska kommuniteten i Ann Arbor USA, och mötte en massa katoliker där jag kunde dela Andens erfarenhet med.

Den vågen av andeutgjutelse och andeuppfyllelse upplevde jag i min dröm. Och det är inte en förutsägelse, det är en uppmaning till bön om att detta ska ske, en utmaning till längtan efter att detta ska ske. Kom helige ande!!

Och ju torrare det är, ju mer liv blir det när Anden faller.

Låt oss inte inskränka Andens verk. Låt oss tro att det ska ske överallt inom kristna världen. Och människor som helt saknar kristen bakgrund, ska få uppleva Andens bombnedslag i sina liv.

För min del kommer detta vara mitt största böneämne närmaste året, och framförallt kommer jag att be om att få vara med om nästa våg av Andens utgjutande. Och inte begränsa mig i förutfattade meningar om hur det ska ske och var det ska ske. Detta är Andens suveräna verk, det beslutas inte i styrelsemöten.

En annan upplevelse under min livstid av en påtaglig andeutgjutelse, det var det som i inomkristet språkbruk brukar kallas för Toronto blessing. Det var en påtaglig beröring av Anden som drabbade många kristna och många församlingar i olika kristna sammanhang, men blev också mycket av internkristet upplevelsefokus. Vi lyckades inte i större utsträckning att kanalisera det i en fruktbar församlingsväxande dynamik. Andens inspiration måste konkretiserar i handlingar, evangelisation, mission och framförallt i Andens frukt, annars är det risk att det rinner ut i sanden.

Maranataväckelsen under första delen av sextiotalet, var i min erfarenhet också en påtaglig upplevelse av Andens utgjutande.

tillägg: 80- och 90-talets trosrörelsen, var passar den in i denna kortfattade kyrkohistoriska exposé? Man bör komma ihåg att de som startade Livets ord 1983 var svenskkyrkliga präster, Ulf Ekman, Robert Ekh och Svante Rumar hade den bakgrunden, också grundarna av Arken. Sten Nilsson var metodistpräst. Förkunnelsen liknade också i stor utsträckning sjuttiotalets karismatiska väckelse, Harry Greenwoods predikningar i Stockholm var trosförkunnelse i Hagin-tappning. En rimlig tolkning är att det var en gren av sjuttiotalets karismatiska väckelse, men i betydligt mer organiserade former.

Nu har jag satt igång min boklanseringsturné som gäller min senaste bok ”Allt mellan himmel och jord”. I går, söndag, besökte jag Uppsala pingstkyrka. En länk till gudstjänsten hittar man här, https://www.youtube.com/watch?v=SGiR26B1nsI. En av deras pastorer Robert Wirehag intervjuar mig om boken och direkt i anslutning till gudstjänsten höll jag ett föredrag om bokens innehåll.

Åker på sportlovet och tar hand om barnbarn i Bergen, Norge, under nästa vecka. Därefter blir nästa stationer i turnén, ett besök i Aspnäskyrkan Järfälla torsdag 5 mars klockan 19.00 och sedan blir det Folkungakyrkan söndag 8 mars klockan 11.00. Jag driver detta i samarbete med tidningen Dagen och om man köper boken vid dessa tillfällen får man också ett erbjudande om att prenumerera på Dagen digitalt under 2 månader, gratis. Så kommer man med vid dessa tillfällen är erbjudandet tillgängligt. Ett mycket bra erbjudande.

Turnén kommer att rulla på lågintensivt under hela året så det finns möjlighet fortfarande att höra av sig om man vill ha ett besök. Upplägget varierar från plats till plats, vissa platser ett föredrag, vissa platser en vanlig predikan.

Boken är en sammanställning och redigering av många olika bloggtexter jag skrivit sedan 2008, indelat i cirka 20 olika teman.

Min boklanseringsturné som jag genomför under 2026 i samarbete med tidningen Dagen har nu börjat och idag besökte jag Skogakyrkan i Kungsängen. Där finns en del gamla vänner, jag har ju mina rötter i nordvästra Stockholm. Träffade bland annat HÅkan Flank, Anders och Inger Dahl, Harry Månsus, Kjell Waern och Stojan Gajicki, och Kerstin Ekholm, osäker om hennes nuvarande efternamn, som jag hade att göra med under sjuttiotalets karismatiska väckelse. Och naturligtvis Christer Roshamn, men han hör inte till kategorin gamla vänner, han har dykt upp på senare år.

På söndag besöker jag Pingstkyrkan i Uppsala och har med mig ett mycket bra erbjudande både när det gäller bokköp och Dagenprenumeration.

Idag har Hemmets vän publicerat en krönika jag skrivit med reflektioner efter Det räcker-galan i Stockholm häromveckan och vägen framåt. Här är länken:

https://www.hemmetsvan.se/livsstil/stefan-swaerd-vi-mobiliserar-brett-foer-att-fa-bort-doedandet-av-barn/128123

Om helande. Som evangelikal kristen med karismatisk öppenhet, enligt Evangeliska Frikyrkans teologiska ramar, så tror jag på helande genom förbön. Jesus botade de sjuka och vi har också kallats att göra samma sak, som lärjungar till honom.

Men det finns en annan sida av myntet. Vi har ansvaret att sköta om våra kroppar. De är Andens tempel. Det är inte alltid enkelt att sköta om kroppen.

Jesus och apostlarna och Paulus inte minst, ägnade sig ständigt åt motion. De gick inte på gym. Men de ägnade sig åt vad man nu för tiden kallar för power walking. Att vandra från Galiléen upp till Jerusalem med packning, innebar en enorm fysisk ansträngning. Pauli missionsresor innebar enorma vandringar bland Turkiets och Greklands höga berg. Många mil. Jesus och apostlarna och Paulus måste ha varit fysiskt i topptrim.

Det är inte bara att gå fram till förbön när det gäller helande, det handlar också om att sköta kroppen. Sund motion och sunda kostvanor, mycket frukt och grönsaker, mycket proteiner, dra ner på kolhydrater och framförallt dra ner på färdigprocessat och sött. Det går att gräva fram i bibeltexterna goda rekommendationer också när det gäller kostintaget.

Jag har kämpat med vikten senaste 25 åren. Har haft svårt med viktnedgång trots kontinuerliga ansträngningar. Har dock varit duktig på att träna, gått på gym senaste 20 åren, joggat och promenerat. Försökt äta mycket frukt och grönsaker. Det har inte hjälpt. Väger idag 95 kg, har som lägsta vikt senaste 25 åren haft 87 kg, efter att ha varit sjuk tre månader, dels i bältros, dels i covid 19. Klättrade upp i vikt stegvis efter det att jag blev frisk. 80-85 kg borde vara en betydligt bättre och hälsosammare vikt för mig.

Min vårdcentralläkare har nu skrivit ut Mounjaro till mig, ska ta en spruta en gång i veckan, enligt de nya behandlingsmetoderna som har slagit igenom. Det minskar aptiten. Enligt senaste erfarenheter och forskning ska denna behandling ge bra effekt på några månaders sikt. Jag kommer att berätta hur det går.

Det har inte blivit något bloggande senaste månaden. Julperioden blev intensiv då alla barn och barnbarn var hemma hos oss i Stockholm. Intensivt och härligt. Under det här året blir det en lågintensiv turné under hela året då min bok ”Allt mellan himmel och jord” ska spridas både i Sverige och i svensktalande Finland. Kommer att besöka ett antal församlingar och konferenser, hålla föredrag om boken, bli utfrågad om boken och hålla predikningar med utgångspunkt från bokens innehåll.

I skrivande stund är sju församlingsbesök inbokade under året men samtal pågår med ett antal ytterligare där inte datum är spikat. Målsättningen är 20-25 församlingsbesök under 2026. Turnén läggs upp i samarbete med tidningen Dagen så det blir löpande annonsering i Dagen av dessa sammankomster. I skrivande stund är Skogakyrkan Kungsängen, Aspnäskyrkan Järfälla, Folkungakyrkan i Stockholm, Uppsala pingstförsamling, Svenska missionsförbundets sommarkonferens i Finland, församlingen Betel Klädesholmen på västkusten och Equmeniakyrkan i Nybro, inbokade. Hör av er om det finns intresse.

En bok jag varmt vill rekommendera är Jonas Anderssons bok om Bibeln med titeln ”Gud har talat”. Den handlar om bibeltro och bibelsyn, bibelläsning och kraften i Guds ord. Initierat, kunnigt med djup förankring i den kristna traditionen.

Den är ett bra motgift mot alla problematiserande och ifrågasättande texter och tolkningar av Bibeln som dyker upp från olika håll. Liberalteologin har ju brett ut sig sedan 1800-talet, det är inte något nytt. Däremot väckelserörelsen och alla moderna frikyrkosamfund som växte fram i spåren av väckelserörelsen har haft den höga bibelsynen som en självklarhet. Detta har dock urgröpts betydligt under senare decennier. Min debatt om Brian Zahnd på Torpkonferensen, är ett färskt exempel. Det handlar i grund och botten om Bibeln är människors ord eller om det är Guds ord.

Jonas Andersson, så vitt jag vet är han missionsförbundare – alltså Equmeniakyrkan, slår fast Bibelns inspiration och ofelbarhet i sin bok och argumenterar för detta. Han betonar att Bibeln måste förstås och tolkas utifrån sina egna förutsättningar, en utgångspunkt måste alltid vara Jesu bibelsyn och inställningen till skriften. Jesus var ju en skriftlärd jude med högsta respekt för Guds ord, och under hans korta stund på jorden var det Gamla Testamentet som var den heliga skriften.

Det är få saker jag har läst under senare år som så tydligt försvarar bibeltron och bibelsynen som Jonas Anderssons bok. Den exemplierar också att dagens kamp om bibeltro och bibelsyn går inom samfunden, inte i första hand mellan dem.

För Jonas Andersson är bibeltron och bibelsynen inte en akademisk fråga. Han betonar Andens betydelse vid bibelläsningen och förståelsen av bibeltexten. Hans vittnesbörd om mångårigt missionsarbete där tecken och under, demonbefrielser, dramatiska helanden och frälsningen bekräftar sanningen och kraften i Bibelns påståenden, ger tilltro till hans argumentation för Bibelns trovärdighet.

Flera av de exempel jag diskuterat på min blogg, som Danielsbokens författarskap, Jona bok, Adam och Evas historicitet med mera tas upp i boken, och Jonas har samma utgångspunkt som jag själv har. Skrift ska med skrift förklara skrift, och Nya testamentets uttolkningar av texterna i Gamla testamentet ska vara vägledande för oss.

Jonas skriver bland annat: ”Jesus bekände sig till hela Skriften på många sätt. Han citerade ofta från olika delar av den och från de allra flesta enskilda böcker. Han citerar från de historiska, de poetiska och de profetiska böckerna och alltid med samma självklara övertygelse att detta var ord som utgått från Gud fadern.”

Det här är ett perfekt inlägg i svensk teologisk debatt: ”Endast i en sekulariserad västvärld har vi råd med teologi och spekulationer kring Bibeln som bara duger någonting till vid ett skrivbord. I verkligheten prövas Ordet på allvar. På missionsfältet finns inte utrymme för något dribblande med sanningen. Där är det raka rör som gäller.”

Jonas skriver också i överensstämmelse med det jag själv har försökt säga många gånger: ”Men teologistudier och all form av bibelstudier borde väl utformas på sådant sätt att man utgår från Bibelns egna anspråk, Jesu hållning, och den första kristna kyrkans syn på skriften.”

I går kväll kom jag hem från fem dagars besök i Bergen, Norge, då jag ägnat mig åt att vara med och passa fem barnbarn i åldrarna 2-12 år. Intensivt och kul. Att vara ”Nanny” i min ålder ger intressanta erfarenheter och perspektiv på tillvaron.

Nu har min bok ”Allt mellan himmel och jord”, kommit till förlaget och jag får en första leverans idag. 350 sidor. En sammanställning av olika bloggtexter och bloggdebatter. Boken ger en bra bild av min teologiska och andliga hållning. Progressiv evangelikal i socialetiska frågor, bibelkonservativ och ser mig som konservativ evangelikal, värnar och lyfter fram det Bibeln själv säger och påstår, och värnar om det kristna kyrkan historiskt har varit övertygad om. Och samhällsnära, när Bibeln kan användas för att analysera aktuella samhällsfenomen. Den här mixen är lite ovanlig, och gör mig svårplacerad i de vanliga facken och boxarna.

I kväll ska Christer Roshamn intervjua mig om boken, på Sverigekanalen. Det ser jag fram emot.